Gears Of War 3 – Beta intryck

Publicerades först hos XBoyz.se

Det råder Gears Of War feber i spelvärlden. Det har väl knappast gått någon förbi att den tredje installationen av Epic Games serie Gears Of War släpps i höst. Men redan förra veckan släpptes betan som skall pågå i ett par veckor framåt. Jag har nu under påskhelgen spenderat en hel del tid bland motorsågsluktande COG-soldater i kampen mot de elaka Locustsoldaterna och vice versa.

Redan när första Gears Of War kom ut så har jag haft känslan av att det här är genialiskt och det mesta kändes rätt. Potientialen i multiplayer var enorm, tyvärr så led del ett och likväl del två av otroligt mycket lagg online. Uppkopplingsbekymmer och skott som träffar fiender ett par sekunder efter du avfyrat dom var vardagsmat i de första två spelen. Men frukta icke, detta har Epic nu rådit bot på. Gears Of War 3 kommer att spelas över dedikerade servrar.

Multiplayer
Just detta är faktiskt det första jag lägger märke till när jag startar upp min första match i betan. Jag verkligen förundras och tappar till och med hakan lite över hur otroligt smidigt hela multiplayer flyter på. Jag ska redan nu tillägga att jag inte spelat rankade matcher över huvud taget. Finns ingen anledning, eftersom Epic har fattat det här. I Gears kan du spela Social (public) matcher eftersom du även tjänar XP poäng där med.

Tanken är att dom varje vecka kommer låsa upp ett nytt spelläge och åtminstone en karta till, fram till dess betan stänger. Men just i skrivande stund är det endast ett spelläge och tre kartor som är upplåsta. Team Deathmatch som är det senaste tillskottet i Gears Of War trilogin är just precis som det låter. Två lag som kämpar mot varandra om flest kills. Det som skiljer Epics version av Team Deathmatch mot de flesta andra är att man har ett visst antal liv tillsammans i laget. När dessa är förbrukade är det slut på respawn’s och de fem sista i laget får kämpa in till sista man.

Kartorna är som i gammal god och sann Gears Of War anda. Små, trånga och välpackade med action. Framförallt känns kartorna väldigt genomtänkta och balanserade.

Vapen
Denna gång har man lite mer att välja på som startvapen. Utöver den gamla klassiska setupen med Lancer (motorsåg-assaultrifle) eller Hammerburst och Gnasher (shotgun) så kan man antingen under inställningarna i menyn välja en default klass eller när du väntar på att spawna in i matcherna byta vapen. Två nya vapen har letat sig in. Retro Lancer är egentligen en variant på den vanliga lancern fast betydligt mycket kraftfullare. Men mycket kraftfullare betyder mycket svårare att kontrollera. Istället för en motorsåg har retrovarianten en bajonett framtill. Faktiskt en ganska häftig grej. Man kan göra en roadierun in i mot en fiende och spetsa denna i magen med bajonetten. Dock är du ganska sårbar under denna rush.

Sawed-Off Shotgun är nästa nyhet bland de vapen du kan välja från start. Till skillnad från Gnasher shotgun är detta en enkelskott hagelbrakare. Är du nära en fiende är det i de flesta fall en garanterad skärmsmetare. Nackdelen med den avsågade hagelbrakaren är att den inte rymmer många skott och tar väldigt lång tid att ladda om.
Även Hammerburst har fått en liten uppgradering. Man kan nu genom att sikta med LT knappen trycka in höger joystick för att zooma in i järnsiktet. Mycket händig funktion om man agerar support på lite längre avstånd. Mindre bra i närstrider.

Lite nyheter då?
Förutom vapnen jag nyss nämnde så kommer det även vara ett par ”power” vapen som är nyheter, men dom säger jag inget om. Inte just nu i alla fall. Det får ni antingen hitta själva när ni spelar eller så kommer det med ganska stor sannolikhet en summering av hela betan när den är över.

Ni som spelar Battlefield: Bad Company 2 är ganska välbekanta med uttrycket ”att spotta fiender”. För er andra som inte hört det förut så betyder det att man kan markera ut fiender som man ser så att hela laget kan se dom. Denna funktion har även hittat in i Gears Of War 3. Genom att trycka in vänster joystick så kan man markera en utvald fiende som alla i ditt lag ser. Du får även lite bonuspoäng om denna blir dödad av en lagkamrat.
En av de bästa uppgraderingarna som jag har märkt hittills är när en fiende sitter bakom ett skydd. Då kan man sätta sig på andra sidan av samma skydd och snabbt hoppa över mot fienden. På vägen över skyddet så sparkar man till fienden för att tillfälligt disorientera denna. En mycket positiv förändring är för övrigt att man nu kan välja kvinnliga spelkaraktärer i multiplayer och jag misstänker att det även kommer vara så i fullversionens single player kampanj.

Det märks att Epic har lagt i en högre växel i den tredje delen. Gillar du att sitta och trycka bakom ett skydd eller i en buske så är det här inget spel för dig. Matcherna innehåller action från första sekund och det här är inget spel för den med svagt hjärta.

När sista kulregnet slutat hagla, motorsågsekot tystnat och den röda blodstänkta skärmen visar matchresultatet så pumpar mitt adrenalin fortare än någonsin och jag älskar det. Jag tror faktiskt att Epic Games denna gång är så nära ett mästerverk man kan komma. Det ser onekligen, än så länge, otroligt bra ut. Den 20:e september får vi svaret.

Game On!

Dagens Spotify: Disfear – Powerload
”Now unleashed upon mankind, the final curse. The mother of all wars now scorching the earth”

Crysis 2

Jag hade nästan förlorat hoppet om hela FPS-genren. Det har enligt mig varit väldigt tunt på den fronten det senaste året och allt känns som det varit stöpt ur samma form.
Läs: ”Intryck av Homefront”, ”Har spelutvecklare blivit lata” och ”Jag vill spela på mina villkor”.
Så dök det äntligen upp något nytt på marknaden. Frågan jag ställde mig direkt var, om detta kunde vara det jag har letat efter det senaste året? Ett spel som kan blåsa liv i genren igen.

Ja och nej

Jag har i dagarna precis spelat mig igenom Crysis 2 och svaret på min fråga blir lite kryptiskt både ja och nej. Att jämföra spel i FPS kategorin är väl kanske inte det lättaste. Det mesta känns bekant på ett eller annat sätt. Crysis 2 gör ett otroligt bra jobb på de flesta punkterna men i slutändan är det fortfarande ”bara” ett FPS-spel precis som alla andra. Eller nja, kanske inte precis som alla andra. Det har iallafall varit en minst sagt frisk fläkt i den stillastående FPS-grytan.

Visuell orgie

Det första som slår mig när jag spelar Crysis 2 är hur sjukt snyggt det är. CryEngine 3 motorn bokstavligen spottar ur sig grafiska onaniobjekt i en viseull orgie. Ljuset, skuggorna, reflektioner och omgivningarna är helt underbara. Upp till idag är det solklart det snyggaste spel som jag har spelat på min Xbox360. Även ljudet går faktiskt inte heller av för hackor. Musiken och vapenljudet är riktigt bra. Men det som jag fastnade för ordentligt var rösten i hjälmen som med en mörk och dov röst basunerar ut alla val du gör. Kom på mig själv vid ett flertal tillfällen för att ena sekunden aktivera nanodräktens funktioner för att i nästa avaktivera dom. Bara för att få höra rösten.

Bakgrund.

Eftersom jag inte har spelat det första Crysisspelet så har jag noll koll på om detta spel har någon koppling till sin föregångare. Men detta är utvecklat av CryTek och utgivet av Electronic Arts. Crysis 2 utspelar sig år 2033 och i ett ödelagt och virusdrabbat New York tar du dig an rollen som en Force Recon Marine soldat vid namn Alcatraz. Med hjälp av en högteknologisk nanodräkt är det ditt uppdrag att försöka besegra utomjordingar som numera vandrar på New Yorks gator och torg.

Nanodräkten.

Till din hjälp i Crysis 2 har du förutom en uppsjö med ”vanliga” vapen kanske det mest avancerade vapnet av dem alla. Nanodräkten. En högteknologisk dräkt som innehåller alla möjliga avancerade saker som kan vara till din hjälp. Du har i hjälmen visir (”The Visor”), ett inbyggt teleskop som inte bara zoomar in utan även kan hjälpa till att markera fiender och leta upp intressepunkter. Eller kanske vill du rent utav bara sitta och njuta av de fantastiska vyerna.
Man kan även aktivera andra funktioner som bland annat Cloak, Armor och Nanovision. Cloak gör dig osynlig, Armor ger dig ett kraftig skydd mot skott och fallskador och Nanovision gör att du kan se i mörker. Man kan även uppgradera dräkten under resans gång med en massa olika saker.

Det gäller att använda dräkten med omsorg. Varje gång du aktiverar en eller flera av dessa funktioner börjar dräktens energimätare att sakta att sjunka. Eller snabbt om du valt flera alternativ, springer eller hoppar samtidigt. Tömmer du mätaren tar det en stund innan den fylls på igen och det gäller då att sitta i tryggt förvar.

Taktiska val.

Något som sticker ut lite extra i Crysis 2 är de taktiska valen (”Tactical Options”) som du får upp på förslag inför de flesta möten med fienden. På platsen där du just befinner dig så får du upp olika intressepunkter med föslag på vad som kan göras. Något bra vapen som finns till hands, om du ska smyga dig förbi fienden eller tips på ett bra ställe att överraska dom. Du kan helt enkelt välja hur du vill bemöta varje scenario. Vill du spara kulor, ja då smyger du dig bara osynligt förbi hela bunten. Vill du skapa kaos, ja då aktiverar du Armor och springer ut ”All Guns Blazing”. Jag har på något ställe i spelet provat att spela samma scenario två gånger men gjort olika val. Fantastiskt bra gjort tycker jag. Detta gör att spelet, trots att det är ganska ”inrutat”, inte känns som det.

Multiplayer

Det vore ju inget riktigt FPS spel om det inte fanns någon multiplayer. Crysis 2 har självklart en multiplayerdel med 12 stycken kartor och dessa spelmodes att erbjuda:
Instant Action – Detta är den klassiska spelläget typ ”Free For All”. Den spelare med flest kills vinner
Team Instant Action – Två lag mot varandra. Laget som dödar mest, vinner.
Crash Site – Ceph skjuter Pods till New York. Dessa måste du ta, eftersom det bara är i framgångsrikt innehav av pods som du kan vinna.
Extraktion – Ett ​​team vaktar två tankar, medan det andra laget måste stjäla.
Assault – Ett ​​team behöver ta dataterminaler, medan det andra laget måste förhindra detta. Det intressanta är att det försvarande laget har ingen Nanosuit, men utrustade med tunga vapen. Det anfallande laget har å andra sidan Nanosuit men är bara i besittning av lätta vapen
Capture the Relay – En klassisk ”Capture the Flag” variant som finns här.

Domen

Vad blir domen då? Jo, Crysis 2 är ett mycket bra spel. Bara det faktum att storyn i stort sett är 3-4 gånger så lång som de flesta FPS spel på marknaden borde vara ganska självsäljande för er som gillar single player. Storyn tycker jag faktiskt är helt okej. Inte den bästa men bättre än många andra i liknande spel. Att det sedan är ett av de snyggaste spel jag sett gör ju saken inte sämre.

Tyvärr så spelas Crysis 2 Multiplayer inte på dedikerade servrar utan med peer-to-peer, vilket är lite tråkigt. Det borde mer vara en regel idag att multiplayer ska spelas på dedikerade servrar.
Detta gör att det tyvärr inte kommer hålla i längden online. Inte för mig iallafall. Jag vill veta att jag blev skjuten av en bättre spelare och inte av den spelare som hade bäst uppkoppling.

Så multiplayer i Crysis 2 blir nog inte allt för långlivat hemma hos mig men däremot kan jag tänka mig att spela om kampanjen en gång till tack vare ”tactical options” funktionen. Bara det är ett otroligt bra betyg för ett spel. Att jag som egentligen enbart koncentrerar mig på multiplayer vill spela storyn i single player, inte bara en gång utan flera.

Game On!

Dagens Spotify: Blink 182 – Aliens Exist

Tack till Electronic Arts som bidrog med spelet.

LEGO Star Wars III – The Clone Wars

Ända sedan jag 2005 när jag införskaffade Lego Star Wars: The Video Game till den gamla xboxen så är det en spelserie som med raketfart har letat sig raka vägen in i mitt hjärta. Jag kan faktiskt inte på rak arm säga några andra spel som innehåller så mycket av det goda. Humor, drama, spänning och kanske framförallt enkelheten.

På fredag släpps Lego Star Wars III – The Clone Wars och jag har nu i ett par dagar spelat det. Det första som slog mig är att Travellers Tales, som utvecklat spelet, har gjort ett ordentligt ansiktslyft på serien. Det ser otroligt bra ut och spelet flyter på riktigt bra. Spelmässigt har det även smugit sig in lite förbättringar. Man kan nu förutom att bara fäkta och slåss med sitt lasersvärd även använda det för att skära sig igenom väggar och liknande. Genom att hålla inne X-knappen en stund så får man även upp ett sikte så att man kan kasta iväg svärdet för att träffa fiender och saker på ett längre avstånd. Man kan på vissa ställen i spelet styra allierade soldater. I detta spel och även i föregångarna har man kunnat med ett knapptryck snabbt kunna växla karaktär men i Clone Wars kan man även skifta hela scenarion, där du ena stunden spelar med en uppsättning karaktärer för att sedan i nästa växla över och spela med en helt ny uppsättning på en helt annan del av banan. Visserligen är detta bara på förbestämda platser men det tillför en hel ny dimension iallafall tycker jag.

Ni som har spelat något Lego Star Wars innan eller Indiana Jones, Batman och Harry Potter för den delen med, ni kommer känna igen er direkt. Man spelar igenom en story först för att låsa upp varje bana så man sedan kan spela dom i Free Play. Det är för övrigt i Free Play som jag personligen tycker dessa spel är roligast när man äntligen kan använda egna, ej förbestämda karaktärer för att komma åt de där ställena med godsaker som bara hånler åt en under storyn. Det är nästan så att man ibland får en inbillad skylt framför näsan som säger ”ha ha, du kan inte nå mig nu, du får allt komma tillbaka en gång till hit”. Fast det gör inte så mycket.
Tjusningen med legospelen är att man just vill spela varje bana om och om igen.

Gillar du föregångarna så kommer du definitivt gilla detta. Jag lovar.

Game On!

Dagens Spotify: Susperia – The Clone

Stort tack till Activision som bidragit med detta spel

Homefront – Om multiplayer

Detta inlägg publicerades först på Svampriket.se

Jag har med spänning följt utvecklingen av Homefront ända sedan jag fick nys om det i höstas. Skulle det äntligen komma ett spel till att bryta av mitt Battlefield: Bad Company 2 nötande? Homefront verkade i alla fall på papper vara en värdig utmanare till både Battlefield serien och Call Of Duty serien. Men i verkligheten skulle det visa sig vara allt annat än det.

Upplägget i menyerna skiljer sig inte nämnvärt ifrån något annat spel på marknaden. Har du sett något av de andra så har du sett det här. Man får däremot känslan av att folket på Kaos Studios har varit hos Treyarch och letat i någon papperskorg över kasserade menylayouter. Menyerna i Homefront känns som en ganska blek kopia av Call Of Duty’s menyer. Men å andra sidan fyller den sin funktion.

Från början har du endast ett fåtal vapen att välja på och vart efter du rankar upp så kan du skaffa fler. Man kan designa upp sina egna klasser med primärt och sekundärt vapen, vilka granater, fordon och perks man ska ha. Känns det igen? Ja, jag tänkte väl det.

Fast jag måste nog säga, även om jag inte låst upp alla vapen än, att det är ganska fattigt med vapen. Det som skrämmer mig mest är att det finns en flik som heter downloadable guns. Ska spelutvecklare börja dra in på den biten nu med och sedan sälja det som dlc efter spelen släppts? Vi börjar väl bli ganska vana vid att de gör så med kartor.

Olika spelsätt fanns det inte mycket av att hänga i julgranen. Endast fyra stycken, eller egentligen bara två beroendes på hur man ser på saken. Två av de fyra spelsätten är bara en variant av de två första. Det finns Ground Control som är en form av Conquest/Domination där man ska “ta till fånga” och hålla olika områden, sedan finns det Team Deathmatch vilket är ganska basic. Två lag, första laget som dödar det andra laget mest vinner. Varianter på dessa två spelsätt är Battle Commander där upplägget är precis samma fast med en liten twist. Den spelare som gör riktigt bra ifrån sig i något lag blir utmärkt på kartan så att alla kan se vart han/hon befinner sig hela tiden. Spelaren får dessutom en prislapp på sitt huvud. Inte så innovativt kanske men ett ganska kul sätt att få alla i ett lag att jaga en spelare för att tjäna ihop lite extra Battle Points (som för övrigt är poängen som man tjänar ihop på slagfältet). Det finns även något som dom kallar Skirmish men det räknar jag inte ens eftersom det endast är en spellista som blandar de två spelsätten.

Battle Points kan man tjäna genom att exempelvis döda motståndarna, skjuta ner fordon, eller märka ut motståndarna på kartan. När man tjänat ihop tillräckligt med Battle Points i en match så kan man under matchens gång välja att plocka fram en hel del godsaker i form av fordon. Vad du kan använda dig av är beroendes på vad du har valt för saker under den klass du spelar. Men det finns exempelvis bilar, stridsvagnar och helikoptar till ditt förfogande. Känns det igen? Ja, jag tänkte väl det. Ganska likt Call Of Duty’s killstreaks fast istället för att du ska komma upp i x antal kills ska du istället komma upp i x antal Battle Points.

Spelmässigt så känns det som ett lite slöare Call Of Duty i rörelserna. Knapplayouten är en exakt kopia av Call Of Duty så ni som kommer från det lägret kommer inte ha några bekymmer som helst. Jag som kommer från Battlefield hade lite bekymmer att anpassa mig till en början. Utöver knapplayouten så kan jag inte riktigt sätta fingret på vad det är som stör mig med kontrollen. Det känns som att springa i sirap och det flyter aldrig riktigt på. För att inte tala om recoilen på de flesta vapen, som är otroligt låg (läs: obefintlig). Visst det kan väl vara kul att bara sikta och trycka av utan att behöva bry sig om att korrigera siktet lite vartefter. Man tappar den där ”riktiga” känslan tycker jag.

Spelet i sig känns ganska obalanserat och det känns som ett stort lotteri om du kommer vinna en närstrid mot en fiende eller inte. Sen om det beror på lagg eller liknande låter jag vara osagt. Borde inte vara så med tanke på att Homefront spelas över dedikerade servrar. Fast i skrivande stund så lider Homefront av en hel del “barnsjukdomar” på serverfronten med lagg, uppkopplingsbekymmer osv vilket inte direkt hjälper till att skapa en bra spelupplevelse. Känns det igen? Ja, jag tänkte väl det. Man undrar när spelutvecklare ska lära sig att göra rätt ifrån början?

Kartorna/banorna har jag väl egentligen inget att säga om. Mitt första intryck var att dom kändes ganska balanserade och bra om möjligt en aning röriga. Men å andra sidan så gör de flesta det i början innan man lär känna dom.

Nu är inte jag någon mästare på den tekniska biten när det kommer till det grafiska. Att bedöma vad som är snyggt eller inte ligger ju i betraktarens öga. Men jag måste bara säga att Homefront är ett av de fulaste spel som jag sett på senare år. Visst grafik är inte allt i ett spel, spelglädje och hur spelet “flyter på” spelar en minst lika stor roll och kan i många fall uppväga dåligt utseende. Dessvärre innehåller Homefront inget av dessa och när ett spel släpps år 2011 har i alla fall jag blivit så pass kräsen att jag kräver mer.

Om någon skulle fråga mig om det är värt pengarna så skulle jag utan att tveka säga nej. Gillar man att spela multiplayer och inte bryr sig så mycket om själva kampanjen så finns det betydligt mycket bättre alternativ ute på marknaden än Homefront. Vill man spela online ett tag framöver är det nog ett säkrare kort att välja antingen Call Of Duty:Black Ops eller Battlefield:Bad Company 2. Jag misstänker att Homefront inte kommer bli allt för långlivat i multiplayer. Jag tröttnade på det efter en helg.

Jag har överlag hållit en ganska negativ ton emot Homefront och nu kanske ni frågar om det finns någonting som är bra med Homefronts multiplayerdel.

Nej inte mycket faktiskt om jag ska vara ärlig. Vi har sett det mesta förut och vi har framför allt sett det bättre i andra spel. Sen är det klart att smaken är olika och då struntar du helt enkelt i den här gamla sura gubbens personliga åsikter som han har skrivit, köper spelet och bildar dig en egen uppfattning.

Game On!

Dagens Spotify: Annihilator – Hell Is A War

Bidrog med spel gjorde Pan Vision.

Intryck av Homefront

Jag har i dagarna spelat mig igenom Homefront och har delat med mig av lite intryck på Xboyz men har även skrivit lite om multiplayerdelen hos min vänner på Svampriket. Eftersom jag skrivit till två sidor så har jag försökt att inte skriva samma sak två gånger någonstans men i vissa meningar var det nästan oundvikligt. Jag kan kortfattat redan här skriva att Homefront inte ens kommer vara tilltänkt för något årets spel 2011 iallafall.
Inte i närheten, inte ens om helvetet skulle frysa till is.

Jag tycker ni ska bege er över till dessa fina sidor och läsa mina intryck.
Intryck om Homefronts multiplayer på Svampriket
Intryck om Homefront på Xboyz

Game On!

Dagens Spotify: Chiamara – Worthless