I backspegeln: Resident Evil 2

Året är 1998, spelgubben utnyttjar sena kvällar och nätter för att städa upp gatorna i Raccoon City då stadens invånare tack vare det biologiska vapnet mer känt som T-Virus förvandlat alla till zombies.

Resident Evil 2 behöver väl kanske inte någon närmre presentation utan när man nämner Resident Evil så vet de flesta exakt vad man pratar om. Man kan väl kortfattat säga att det är ett Action äventyr i tredje persons vy med en hel del skjutmoment och till en viss del lite pusslande. Man samlar på sig vapen i form av pistoler och gevär och med begränsad ammunition gäller det att utplåna alla fiender.

Det som gör Resident Evil 2 ganska speciellt är att man har delat upp spelet på två skivor. I spelet kan man spela två olika karaktärer: Leon S Kennedy, en polis på sin första jobbdag i Raccoon City och Claire Redfield, en collegestudent som letar efter sin bror Chris Redfield (medverkade i Resident Evil 1). Efter att spelat igenom varje scenario i spelet (”A”-spel) med en karaktär av de ovanstående så låser man upp ett ”B”-spel och kan där välja den andra karaktären och spela samma story fast vinklat ur dennes perspektiv istället. Allt du har gjort i din första genom spelning reflekteras i din andra. På vissa ställen i spelet så går man på samma ställen som den föregående har varit och kan där se spår efter det man spelade i A-Spelet. Helt genialiskt.

Av alla resident evil spel som jag spelat och jag har spelat igenom de flesta så måste jag säga att Resident Evil 2 är den största favoriten av dem alla. Det vinner framför allt  på sin fantastiska historieskildring.
Har du inte spelat Resident Evil 2, då är det hög tid att göra det nu.

Game On !

Fotnot: I Japan kallas Resident Evil för Biohazard. Resident Evil 2 har varit det bäst säljande spelet i serien ända fram till 2009 då det blev passerat av Resident Evil 5. En novell av RE2 finns ute som heter Resident Evil: City of the Dead och är skriven av S.D. Perry.

Dagens Spotify: T-Virus – Resident Evil

I backspegeln: North & South

Året var 1989. En liten fjortonåring som senare skulle bli spelgubbe satt hemma i pojkrummet och spelade Infogrames senaste spel North & South till Amiga.

North & South är ett gammalt strategispel som utspelar sig under ”The Civil War” i USA. Där man antingen spelar mot AI-styrd motståndare eller mot en kompis. Mycket mer än så tänker jag inte skriva i dagens backspegel utan jag låter videon tala för sig.

Game On !

Fotnot: North & South är en spin-off på en belgisk teknad serie som heter Blårockarna. Spelet är fyllt med komiska inslag och olika typer av ”gags” bland annat parodier på nationalsånger.

Dagens Spotify: Guns n’ Roses – Civil War

I backspegeln: Amped 2

Året var 2003, det började närma sig juletider. Det var i slutet av november för att vara exakt. Jag och en före detta jobbarkompis hade lirat en del Amped innan och bestämde oss för att börja lira del två. Vad kunde passa bättre med lite julledighet och spendera en massa tid i soffan och lira snowboard spel.

Från första början måste jag faktiskt erkänna att jag var ganska skeptisk till spelet och jag bara hatade kontrollen i Amped 2, den var helt omgjord ifrån ettan som i sig hade en ganska simpel styrning. Tryck på alla knappar i kombination så händer det här! Ganska likt de flesta fighting spel ex: Dead Or Alive 4 och Tekken som har en ”digital” styrning.

Men allt eftersom tiden gick så början man få in den där rätta känslan över styrningen i Amped 2 och jag måste bara säga att jag har än idag inte stött på ett enda spel som har en sådan känsla i kontrollerna som detta. Där man med analogspakarna och millimeterprecision styr sin snowboardåkare ner för bergen. Det går inte att beskriva med ord, det måste upplevas.

Storymässigt är Amped 2 som vilket annat spel i genren. Du startar en karriär och skall ta dig från ”Local Rider” till ”nr1”. Du har ett berg till förfogande från start och du utför en massa utmaningar på det för att sedan låsa upp nästa berg osv. Du friåker på berget och väljer (om man så vill) utmaningar som finns utplacerade lite varstans.

Utmaningarna är allt ifrån ”Photo Shoots”, ”High Score” och tävlingar mot AI-styrda ”Pros” samt en av mina personliga favoriter som går ut på att man ska hitta 8 st snögubbar som finns på varje berg. Dessa snögubbar är otroligt roliga att leta efter då man kan höra dem prata när man åker förbi eller är i närheten. De står oftast ganska gömda och ropar saker som ”Hey Amigo” och ”You cant find me”.

När man har låst upp och klarat alla utmaningar på respektive berg så börjar den ultimata utmaningen av dem alla. Man låser då nämligen upp Legendary Mode på varje berg. I detta läge är det utmaningar som liknar de som är på varje berg. Ex: man ska köra ett high score åk på tid. Men denna gång är det bisarra high score siffror du ska uppnå.

Undertecknad och dennes jobbarkompis har nog nött dessa legendary banor till förbannelse och jag vill inte ens börja fundera på hur mycket tid vi har suttit i soffan och spelat detta.

Efter att ha klarat 100 % av allt vanliga och ca 30 % av Legendary Mode så fick Amped 2 ta sig en välförtjänt vila i hyllan. Men en sak är säker. Amped 2 är ett fantastiskt beroendeframkallande spel och det kommer snurra i min xbox flera gånger i framtiden.

Game On !!

Fotnot: Amped 2 släpptes enbart till xbox i november 2003. Har stöd för 1-2 spelare lokalt och upp till 8 spelare via xbox live eller system link. Spelet har ett soundtrack på över 300 låtar.(varav dagens spotify är en av dom)

Dagens Spotify: Silverstein – Red Light Pledge

I backspegeln: Moonstone – A hard days knight

1991 så släppte spelutvecklarna Mindscape sitt action RPG Moonstone – A hard days knight till Amiga. Ett strategiskt RPG med real time slagsmålsscener. Det som kanske utmärker Moonstone mest är att det är ett extremt blodigt spel med brutala dödsscener som kanske var lite ovanligt för den tidens spel.

Spelet Moonstone är ett peka och klicka äventyr som går ut på att du, antingen själv eller tillsammans med 3 vänner, tar på dig rollen som en utvald riddare på uppdrag av druiderna och ska lämna tillbaka den mystiska Moonstone till Stonehenge. Där man över en “stor” karta klickar på ställen man vill utforska. Mestadels besöker man dösar som i nästan alla fall vaktas av fiender och dessa måste besegras innan man kan utforska platsen för att sedan klicka sig vidare i världen. Målet är att hitta fyra stycken nycklar som är utspridda över världen för att få tillgång till “The Valley Of The Gods” i mitten av kartan. Där väntar en fight med “The Guardian” för att vinna “The Moonstone”. För att klara spelet måste du efter det återlämna stenen till Stonehenge.

Världen är uppdelad i 4 delar där varje del är “låst” till en riddare:

▪ Misty Moors: (Nord-Västra) hem för Sir Godber den blå riddaren.
Stad i nordvästra regionen är Highwood med The High Temple där spelaren kan sälja och köpa magiska saker. Monster i området är Yx och spjutbärande Troggs och War Beasts.
▪ Northern Wastelands: (Nord-Östra) hem för Sir Richard den oranga riddaren. Här finns Tower of Math the Wizard. Där spelaren blir slumpmässigt belönad.
▪ Great Forest: (Syd-Västra) hem för Sir Jeffrey den gröna riddaren.
I den sydvästra regionen finns Stonehenge där spelarna kan få ett liv genom att donera magiska saker.
▪ Wetlands: (Syd-Östra) hem för Sir Edward den röda riddaren.
Stad i sydöstra regionen är Waterdeep med Mythral The Mystic som kan i utbyte mot guld förbättra spelarens “abilities”.

”Black knight” scenen ifrån Monty Python and the Holy Grail någon ?







För att göra spelet lite intressant så är det endast en riddare som kan vinna. Man utforskar sin del av kartan för den riddare man har valt. När man har hittat sin nyckel så gäller det att slåss mot de andra för att få tag i resterande nycklar.

Moonstone är ett mycket bra spel som spelmässigt håller mycket bra än idag.
Det är många av dess fans som gärna skulle vilja se en remake och spelgubben är en av dom. Moonstone gav mig oändligt många timmar av ren spelglädje hemma i pojkrummet och jag är övertygad om att det som en remake skulle göra det igen.

Game On !!

Fotnot: Spelet har nått en viss kultstatus och är enligt många det bästa spelet till Amiga. Det är ett svårt spel att få tag i idag och är extremt värdefullt om man skulle sitta på en orginalkopia med alla orginaltillbehör. Mer info kan man hitta på The Moonstone Tawern.

Dagens Spotify – Black Sabbath – Neon Knights

Vad hände egentligen online ? (del 2)

För ett par veckor sedan så skrev jag ett inlägg om att jag upplever att hela online community’n har förändrats de senaste åren. Här kommer del 2 som reflekterar över samma fenomen.

Jag är en person som gillar att titta på statistik i spel som till exempel Battlefield: Bad Company 2, Call Of Duty: Modern Warfare 2, Gears Of War 2, Halo 3 och så vidare. Jag gillar att titta hur mycket man har skjutit med ett visst vapen och se hur mycket matcher man har vunnit respektive förlorat. Även om undertecknad nu visserligen brukar hamna ganska långt ner på dessa leaderboards. Men leaderboards har dessvärre en förmåga att dra till sig all världens (och i brist på bättre ord) ”scumbag-douchenozzle-idiots”. Jag startade upp COD:MW2 häromdan och skulle kika lite på min statistik och jämförde lite mellan min och mina vänners statistik. Döm om min förvåning när jag sedan knäppte över på att titta på hela leaderboarden. Jag skrollade från position 1 till 35000 (ja du läste rätt) och efter att ha skrollat i ca 20 minuter lessnade jag.

Det är alltså över 35000 personer på xbox360 som har fuskat sig till en plats på leaderboarden och ja det handlar om fusk för dom som heter Il0veM0dZ, 1337H4X0R osv har inte varit allt för smidiga när de fuskat sig till en 10th Prestige. Jag menar 999 miljoner kills och 2000 deaths det måste väl ändå vara en omöjlighet med tanke på att spelet funnits ute i ca 4 månader. Detta är bara på xbox360 sidan, frågan är väl hur många mer är det om man sedan räknar med PS3 och PC.

Man hör spelare idag som gnäller mot speltillverkarna att de ska fixa sina ”trasiga spel” men personligen tycker jag inte att det är speltillverkarnas fel riktigt. Visst de kan ju självklart förbättra och förebygga att dessa fusk inte går att göra men hur man än vrider och vänder på saken så kommer dessa fuskpellar till slut kunna kringå systemen iallafall. Nä, jag tror problemet ligger hos dom som spelar spelen. Så länge dessa människor har denna attityd och/eller inställning i dessa spel som gör att de måste bekräfta sig med att fuska sig till en plats högt upp på en lista som egentligen när allting kommer omkring inte betyder någonting så kommer vi (med risk för att upprepa mig från förra inlägget) dessvärre tyvärr få leva med detta. Men jag hoppas och tror att speltillverkare, Microsoft, Sony och alla andra jobbar med att försöka förhindra och ta bort dessa människor från spelvärlden.

Men riktigt ”rumsren” kommer nog spelvärlden aldrig bli igen. Om den nu har varit det någon gång?

Game On !