Jag har sista tiden som ni kanske har märkt inte varit allt för aktiv här. Jag tappade sugen rejält i somras och det blev helt enkelt för tungt att driva runt detta själv. Viljan har alltid funnits här men orken har inte räckt till. Tyvärr. Så detta kommer med stor sannolikhet vara det sista inlägg som skrivs här på Spelgubben.net. Det har varit en berg och dalbana under min ”karriär” här, med en stor betoning på berg. Under tre års tid har jag lärt känna och träffa fantastiska människor. Likasinnade människor som delar ett och samma intresse. Jag har haft en stadig ström av besökare och trogna läsare/kommenterare och jag tackar er alla för tiden som varit.

Jag vet att jag nu får det att låta som ett totalt slut. Trots att jag med visst vemod säger hejdå till Spelgubben så kommer jag fortsätta på annat håll och jag hoppas att ni kanske har lust att hänga med mig dit? Det vore väl trevligt? Förresten så kommer jag nog vilja vara ”spelgubben” oavsett vart jag håller hus.

Jag kommer nu packa ihop min ryggsäck med ett par av mina favoritinlägg och bege mig över till Xboyz.se. Jag har kanske som en del av er redan vet, ganska länge varit en del av de drivande krafterna bakom xboyz. Xboyz har till den största delen varit ett forum, men har i dagarna nu (i samband med min flytt) även fått sig ett rejält ansiktslyft och från och med nu så kommer jag enbart att skriva inlägg, artiklar, nyheter, recensioner, kåserier och annat krafs som hör spelvärlden till på Xboyz.se tillsammans med resten av ”Xboyzarna”.

Jag hoppas att vi ses där?

Jag kommer ha den här sidan kvar. Man vet aldrig. Det går givetvis bra att leta i listan till höger ”bortglömt” och läsa allt gammalt som jag skrivit och vill ni komma i kontakt med mig går det bra att använda kontaktformuläret i huvudmenyn längst upp.

Game On? Game Over! Insert Coin! Continue?

Dagens Spotify: The Answer – Never Too Late

”I’m gonna keep movin on before its too late.”

Som ni märker har det varit tyst här hos mig ett bra tag. Gjorde ett litet försök ett tag att skriva en del men kände att jag ville mer än vad jag orkade just för stunden. Jag är fylld med saker att skriva om och har lite planer om hur, var och när. Tänker inte avslöja allt för mycket just nu men ni kommer nog inom en ganska snar framtid märka hur det kommer bli. Kan meddela så mycket att det kommer ske en hel del (stora) förändringar.

Game On!

Dagens Spotify: Helloween – Future World

”If you’re out there all alone and you don’t know where to go to, come and take a trip with me to Future World.”

Från vänster till höger i bilden: Red Dead Redemption, Crysis 2 och Alan Wake.

Game On!

Dagens Spotify: NeedToBreathe – Something Beautiful

”Hey now, this is my desire. Consume me like a fire, ’cause I just want something beautiful. To touch me, I know that I’m in reach ’cause I am down on my knees, I’m waiting for something beautiful…..”

Spotify, iTunes, Last-Fm, mp3, cd och allt vad det nu heter i all ära men inget går upp emot den hederliga gamla vinylskivan. Visst digital musik är smidig att använda och tar ingen plats hemma. Men enligt mig finns det inget bättre än att få ta ut den där tolvtums skivan ur sitt fodral, lägga den på vinylspelaren, släppa ner nålen och höra det där knastret sekunderna innan musiken börjar.

Hemma hos mig är det därför ganska självklart att alla cd-skivor och annan digital media har fått hamna i skymundan. Hos mig är det vinyl som gäller. Man kan nog kalla mig för en vinylsamlare. Det är inte så att jag bara köper vissa skivor med vissa grupper/artister. Jag kan nämligen köpa en och samma skiva med en grupp flera gånger om. Vi pratar feltryckta omslag, första och andra pressar, olika landsutgåvor, promoskivor mm. Vinyl är alltid mitt förstahandsval när jag ska välja format. Jag springer gärna runt på skivmässor och loppisar och letar i skivbackarna efter ny och gammal musik på vinyl.

Musik är något som legat mig varmt om hjärtat hela livet. Med en sjungande och pianospelande mamma så smittade det musikaliska av sig ganska fort. Jag inhandlade vid tidig ålder en egen gitarr och började köpa skivor. Om jag hade fått en krona varje gång jag plinkade Deep Purple’s Smoke on the water på en sträng, på en ganska ostämd Hobbexgitarr, hade jag varit en rik man idag. Själva samlandet vet jag inte riktigt när det började, det kom väl på vägen antar jag. En skiva blev snabbt till två, två till fyra osv. Jag minns hur jag spenderade timmar hemma i pojkrummet, lyssnade på alla de stora hårdrocksbanden ifrån 70 och 80-talet och höll i de där stora vinylfodralen. Alla dessa gamla hårdrocksband hade så häftiga omslag. Oftast var de tecknande och fyllda med små detaljer som jag granskade varje millimeter av. Omslagsmässigt var Iron Maiden de stora favoriterna.

Musikmässigt var det AC/DC som gällde för hela slanten. Jag kommer inte ihåg exakt när jag upptäckte AC/DC, vilket än idag är mitt favoritband och det band som jag är mest manisk i mitt samlande med, men jag tror att det var någon gång under låg/mellanstadiet i grundskolan. När vi pratar mitt vinylsamlande med AC/DC så pratar vi nörderi de-luxe. Jag har i dagsläget ca 400 vinyler med gruppen och jagar i stort sett dagligen internet runt efter mera. Samma titel med ett feltryck, en annan pressning eller utgiven i ett land som jag inte redan har är det som lockar.
Själva letandet är en del i charmen för mig och att hitta den där svåråtkomliga vinylen är en underbar känsla.

Jag vågar inte ens uppskatta eller ge mig på en gissning på vad min vinylsamling skulle vara värd idag. Men jag sköter om den som en kär medlem i familjen och vid en eventuell brand i mitt hus skulle det inte skrikas ”Kvinnor och barn först….” utan det skulle mer låta mer i stil med ”Henke och vinylsamlingen först….”

För vem vill hämta hem och införskaffa all musik digitalt? När analog musik är det som låter bäst.

Rock On!

Dagens Spotify: Strung Out – Analog

”You take the way you know, I’ll take the road unknown and meet you there at the end of time”

Man kan tycka vad man vill om Gears Of War serien. Nu tillhör jag kategorin människor som gillar spelen skarpt och börjar bli riktigt ivrig på att avsluta sagan. Men oavsett vad man tycker så måste man ju ge Epic en skopa lovord för deras trailers. Så otroligt stämningsfulla och samtidigt melankoliska. Jag riktigt ryser och får gåshud när jag precis tittat klart på deras senaste trailer Dust To Dust. Några av de gamla hittar du här, här och här.

Game On!

Dagens Spotify: Mazzy Star – Into Dust

”I could possibly be fading or have something more to gain…”

Jag antar att du förmodligen svarat nej på de flesta, förhoppningsvis alla, av ovanstående frågor. Det tillhör helt enkelt ett onormalt och oaccepterat beteende ute i det vardagliga livet. Hur kommer det sig att alla dessa saker är lite vardagsmat när man kliver in i den digitala världen? Vad är det som helt plötsligt gör detta okej? Eller är det okej över huvud taget, oavsett forum?

Jag vill inte bli teabaggad när jag spelar FPS-spel. Jag vill inte få könsord utropade i mitt headset oavsett om jag gjort något bra eller dåligt. Jag vill inte bli prejad med flit i ett race i Forza3. Jag vill inte spela Battlefield i ett lag där ingen utom jag själv jobbar för att vinna. Vad är det som får så många spelare i den ”stora härliga” onlinevärlden att ha ett behov att bete sig som svin när man spelar med eller mot andra. Är det brist på respekt?, har man inte intresset?, är det enbart för att skapa en reaktion? Lite som dom faktiskt lyckats göra hos mig.

Visst jag kanske kastar lite sten i glashus just nu. Jag har gjort min beskärda del med teabagging i multiplayermatcher jag med. Men vanligtvis har jag, innan jag gjort så, läst av stämningen online och rättat min mun efter matsäcken. Men överlag tycker jag detta beteende börjar bli jobbigt. Kanske framförallt nu när det börjar bli ”vardagsmat” i var och varannan multiplayermatch man hoppar in i. Det är väl något man helt enkelt får lära sig att leva med. Men jag gillar det inte.

Game On!

Dagens Spotify: Snuff – Teabag

”But noone cares, history is written. Just turn away…”

Nedanstående text innehåller spoilers.

Alchemy (Allkemi på svenska) är en App där du från början endast har tillgång till de fyra elementen. Jord, luft, vatten och eld. Sedan gäller det att börja blanda olika saker med varandra två och två åt gången. Från början kan man exempelvis blanda vatten med eld och då får man alkohol. Jord tillsammans med luft blir damm. Luft och vatten blir ånga. Genom att blanda de första fyra elementen har man plötsligt fått ett par nya som man i sin tur kan blanda med olika saker för att hela tiden skapa nya.

Sen har man i Appen blandat in en hel del roliga kombinationer. Blandar man exempelsvis en svamp med liv (dna) så får man en 1-up svamp Blandar man den i sin tur med en människa så får man Mario. Det finns en hel drös med dessa godbitar, man måste dock klura en stund på dom.

Jag har i skrivande stund samlat på mig 326 av de totalt 380 möjliga. Jag måste hitta dom snart, jag behöver min sömn och min fritid tillbaka. Vill du också få din tid kidnappad av denna app tycker jag defintivt att du ska ladda hem den. Finns en gratisversion med reklam i och en som kostar 7 kronor om du är allergisk mot reklamen.

Game On!

Dagens Spotify: Hawkwind – Alchemy

Game On!

Dagens Spotify: Breaking Benjamin – So Cold

”You’re so cold keep your hand in mine. Wise men wonder while strong men die.”

-”Jag anser mig inte direkt vara en tävlingsinriktad person när det kommer till spel”.
-”Jag spelar matcher och tävlingar online för sällskapets skull och för att ha en trevlig och avkopplande stund”.

Det är åtminstone vad jag skulle vilja säga om jag fick frågan om jag jag var tävlingsinriktad eller inte. Men sanningen är, om den ska fram, att jag är en otroligt tävlingsinriktad person som verkligen, verkligen hatar att förlora. Det spelar ingen roll om det bara är ett par vänskapliga race i Need For Speed, ett lugnt och utdraget parti i Wordfeud eller en kväll med monopol hos bästa kompisen. Jag hatar att förlora!

När jag spelar online får jag många gånger bita mig i tungan och tänka både en eller två gånger över vad som är på väg ut ur min mun. Jag skulle egentligen behöva limma fast handkontrollen i mina händer för att slippa onödiga ”olyckor”. Utåt sett håller jag skenet uppe och det är nog inte många som skulle kunna tro detta om mig men jag är en mycket hetlevrad person som hatar när saker inte går min väg. Både i och utanför spelvärlden. Värst är jag nog i min ensamhet när jag sitter själv och spelar, antingen online utan kompisar i headsetet eller i någon single-player kampanj. Jag kan slita mitt hår i frustration över försök i att komma först på någon highscorelista. Jag har otroligt svårt att se mitt namn på någon annan placering än den första. I multiplayermatcher kan jag sitta och skrika, fast ingen hör mig, på alla motståndare. För hur kan dom hinna döda mig? Måste vara en glitch i spelet alternativt serverlagg, eller hur? Högar av sönderslagna handkontroller och diverse andra saker under årens lopp bevisar detta faktum.

Fast när lugnet lagt sig och allting kommer omkring så älskar jag att spela och jag försöker att bättra mig på att inte bli så arg. Vet inte om jag lyckas så bra med det alla gånger. Å andra sidan är det kanske precis vad jag behöver? Tv-spel är min ”Anger Management kurs” där jag, utan att skada någon, kan leva ut alla mina frustrationer och aggressioner.

Game On!

Dagens Spotify: Danko Jones – Sore Loser

”Pity for the sore loser…..”

För någon vecka sedan introducerade jag min dotter Thelise, som snart fyller 4 år, i tv-spelens underbara värld. Den sista tiden har hon varit väldigt nyfiken på allt jag gör vid tv’n och tjatar konstant om att få spela. Så jag tänkte i en liten bloggserie låta henne få spela lite spel och följa hennes utveckling. Hur är det man säger? För att lära sig gå måste man först lära sig att krypa. Hon kommer att få följa pappas fotsteg och börja spela på Nintendo 8-bit och vi startar ”skolan” med Super Mario Bros.

Anledningen till att jag väljer NES är att jag tror att den är ganska enkel att lära sig på. Inte så många knappar på handkontrollen att hålla reda på. Spelen på exempelvis xboxen känns, i mitt tycke, alldeles för svåra med för många knappar att hålla reda på. Fast jag vet inte, jag kan ha fel, för det första som slår mig efter ca 10 – 15 minuters speltid är hur otroligt snabbt barn lär sig saker.

Något annat som slår en är hur man ser sig själv i den där lilla människan som sitter på golvet och spelar. Det nästintill obefintliga tålamod, när det kommer till att lära mig nya saker och frustrationen som uppstår när saker inte går som jag vill utspelar sig framför mina ögon.

Med en ganska dålig start på bana 1-1 i Super Mario Bros och lite bekymmer att få ihop koordinationen att springa och hoppa samtidigt så flyter det iallafall efter 30 minuters speltid på bra. Hon tar sig, i stort sett utan bekymmer, genom halva banan utan att dö. Det vi måste jobba mest på är nog hennes temperament och förmågan att hålla sig lite lugn i motgångarna. Jag försöker lugnt och sansat berätta för henne att man måste träna och att man inte kan kunna allting från första början. Lite svårt när jag själv vet att jag är precis likadan själv. Vi lägger ner spelandet en stund och återkommer med uppdatering i nästa del.

Game On!

Dagens Spotify: Overkill – Old School

”Here’s to the old school, didn’t matter if you looked cool”